Jag har ett syskon, en två år äldre bror som heter Jonatan. Vi kommer faktiskt väldigt bra överens om man tänker efter, fast det är kanske bara för att vi blivit såpass stora nu. För när vi var yngre bråkade vi massvis, slogs och höll på.

När jag var liten var det Jonatan som var snäll emot mig, han lät mig låna hans saker, vara med han och hans kompisar osv. Nu är det typ tvärtom, jag lagar mat/gör saker till honom och beter mig nästan lite mammigt emot honom. Eller typ i bakgrunden, utan att han vet om det. När han är nånstans kan jag vara orolig för honom och jag lipade på hans student hah..

Klart att han lånar ut saker till mig nu och så men över det hela så är det lite tvärtemot vad det var när vi var små. Jag kommer mycket bättre överens med honom nu än vad jag gjorde när jag var liten och envis, nu inser jag också att han betyder en hel del för mig. Vi pratar om en del med varandra och jag skulle haft det så mycket tråkigare utan honom! Och självklart älskar jag honom för den bror han är för mig.